Färger på elkablar: fas, nolla och jord, nya och gamla

Färgerna i dag

Sedan EU-standarden HD 308 S2 började gälla har alla nya installationer samma färger. Den gäller fasta installationer, elcentraler och sladdar till flyttbara apparater.

Grön-gul får bara användas som skyddsjord. Det är den enda färgen med en enda tillåten betydelse. Alla andra färger kan i vissa lägen användas till något annat, och därför räcker färgen aldrig som bevis.

Antal ledare i kabeln

Standarden bestämmer också vilka färger en kabel har, utifrån hur många ledare den har:

• Tre ledare: grön-gul, blå, brun. Den vanliga kabeln till uttag och lampor.
• Fyra ledare: grön-gul, brun, svart, grå. Trefas utan nolla.
• Fem ledare: grön-gul, blå, brun, svart, grå. Trefas med nolla, till exempel spis eller laddbox.
• Två ledare utan jord: blå och brun. Sladd till dubbelisolerade apparater.

Gamla färger, period för period

Länge fanns det inga svenska regler för fasfärger alls. Det som styrde var tillverkarnas standard och lokal praxis. Skyddsjorden fick däremot färgregler tidigt, och de är det säkraste sättet att datera en gammal installation.

Före 1960: inga regler

Före den 1 juli 1960 fanns ingen färgregel för skyddsjord, och i många hus fanns ingen jord alls. Svart och vit användes som par, och vilken av dem som var fas och vilken som var nolla varierade. Kablar från 1940- och 50-talet har ofta tyg- eller gummiisolering där färgen knappt syns längre.

1960–1972: röd jord

Från den 1 juli 1960 skulle isolerad skyddsjord vara röd. Den 1 maj 1968 kom kravet på grön-gul, men röd fick användas till och med utgången av 1972. Hittar du en röd ledare som jord är huset troligen elinstallerat någon gång mellan 1960 och början av 1970-talet. Den dateringen gäller bara den del av huset där ledaren sitter, eftersom många hus har byggts om i etapper.

Ca 1970 till 2001: den gamla svenska praxisen

Från 1970- och 80-talet följde de flesta installatörer samma mönster. Elinstallatören och MSB:s handbok om el och bränder beskriver det likadant:

• L1: svart
• L2: brun
• L3: vit, eller svart med vit rand
• Nolla: ljusblå
• Skyddsjord: grön-gul

Flera sidor på nätet anger röd som gammal L2. Det stämmer inte med branschens egna källor: den gamla L2 var brun. MSB nämner också att svart och vit förekom som nolla i äldre installationer, och elektriker hittar svart nolla i hus från 1970-talet.

2001–2006: övergången

EU:s standardiseringsorgan CENELEC godkände HD 308 S2 den 1 maj 2001. Länderna skulle ha infört den senast i maj 2002 och tagit bort äldre standarder som stred mot den senast den 1 april 2006. Eftersom Sverige aldrig hade lagstiftat om fasfärger skedde bytet i olika takt hos olika tillverkare och installatörer. Därför anger olika källor 2001, 2002 eller 2006 som året då färgerna ändrades. Alla har lite rätt.

Vid bytet blev brun L1 och svart L2, och den vita eller randiga L3 blev grå. Tvåledarkabel som tidigare hade svart fas fick brun.

Vad kan färgen vara i ditt hus?

Står du med en gammal dosa öppen är frågan inte vad färgen borde betyda, utan vad den kan betyda. Tabellen visar det för varje färg och period.

Blå är inte alltid nolla

Elinstallationsreglerna tillåter att en blå ledare i en flerledarkabel används till något annat än nolla, om kretsen saknar nolla. Det vanligaste exemplet är kabeln mellan dosan och strömbrytaren, där den blå ledaren blir tändtråd. Blå får däremot aldrig användas som skyddsjord.

Tändtråd har ingen egen färg

Tändtråden kan ha nästan vilken färg som helst utom jordfärgerna. Vit, grå, svart, orange och violett är vanligast. Brun var vanlig tändtråd mellan 1970 och 2002. I ett elskåp betyder orange ofta att ledaren har spänning från en annan källa, som huvudbrytaren inte bryter.

Grön-gul med blå tejp: PEN-ledare

Sedan den 1 juli 1990 märks en PEN-ledare grön-gul längs hela längden med blå märkning i ändarna. En PEN-ledare är nolla och skyddsjord i samma ledare. Den finns i äldre fördelningssystem och i huvudledningar, och den får aldrig delas upp eller flyttas av någon annan än en elektriker.

Inne i apparater gäller andra färger

HD 308 S2 gäller inte ledningarna inne i en apparat, en lampa eller ett fabriksbyggt elskåp. Där följer färgerna produktens egen standard. Ett element från 1979 kan till exempel ha röd, svart och grön inuti. Läs kopplingsschemat i manualen i stället för att gissa från färgen. För likström gäller också andra regler. I en 230-voltsinstallation betyder blå nolla, inte minus.

Fasföljd: L1, L2 och L3 i trefas

I trefas är ordningen brun, svart, grå. Det viktiga är ordningen, inte vilken ledare som heter L1. En fasföljdsmätare visar om fälten roterar åt rätt håll, men den kan inte visa vilken ledare som är L1. Brun-svart-grå, svart-grå-brun och grå-brun-svart ger samma rotation.

Fel fasföljd märks på trefasmotorer: vedklyven, kompressorn eller bordssågen går baklänges. Behöver du en fasväxlare för att en maskin ska gå rätt är det ett tecken på att något uttag är fel kopplat. Ett korrekt kopplat trefasuttag ska ha samma rotation som alla andra.

Två svarta ledare i en gammal femledare

Äldre femledarkabel och sladd tillverkad enligt den tyska VDE-standarden har färgerna grön-gul, svart, blå, brun och svart. De två svarta ledarna går inte att skilja åt på färgen. Byter du handske på en gammal trefassladd måste du mäta eller följa ledarna, inte gå på färg.

Att byta stickpropp eller handske på en sladd får du göra själv enligt Elsäkerhetsverket. Ett fast monterat trefasuttag på väggen är däremot en del av den fasta installationen.

Mät, gissa aldrig

Färgen visar vad installatören borde ha gjort. Vad som sitter i väggen kan vara något annat. Innan du rör något i en gammal dosa gäller tre saker:

1. Bryt i elcentralen. Slå av gruppsäkringen eller skruva ur proppen. Strömbrytaren på väggen räcker inte, eftersom den i gamla installationer ibland bryter nollan i stället för fasen.
2. Kontrollmät med en tvåpolig spänningsprovare. En beröringsfri fasprovare kan visa fel, särskilt i gamla ojordade installationer.
3. Märk upp det du hittar innan du kopplar loss något, så att det kommer tillbaka på samma plats.

Är färgerna bleka, missfärgade av värme eller okända, sluta där. En ledare som ser brun ut kan ha blivit mörk av värme, och värmen är i sig ett skäl att låta en elektriker titta.

Det här får du göra själv

Elsäkerhetsverket listar det en privatperson får göra utan att anlita ett elinstallationsföretag. Det som rör färgerna är:

• Byta befintlig strömbrytare eller befintligt vägguttag för högst 16 A som sitter i en egen kapsling eller dosa.
• Byta fast ansluten ljusarmatur i torra utrymmen i bostäder.
• Lamphållare, stickproppar, sladdströmbrytare och skarvsladdar får du också byta eller montera.

Kravet är att du vet hur arbetet görs och att det går att kontrollera efteråt. Är du minsta osäker ska ett elinstallationsföretag göra det, enligt myndigheten.

Två saker får du aldrig göra själv, och båda hänger ihop med gamla färger:

• Byta ojordat uttag mot jordat. Saknas grön-gul ledare i dosan, eller är jorden röd, behöver gruppen ses över av en elektriker.
• Koppla nollan till jordskruven. Att skapa jord genom att bygla till nollan gör att apparatens hölje kan bli spänningsförande om nollan bryts. Det är ett av de farligaste felen i gamla installationer.

Förändringar i den fasta installationen, som att flytta ett uttag eller dra ny kabel, görs alltid av ett registrerat elinstallationsföretag. Det kan du kontrollera i Elsäkerhetsverkets tjänst Kolla elföretaget.

När du ska ringa en elektriker

• Du hittar röd jord, ingen jord eller en blandning av gamla och nya färger.
• Isoleringen är spröd, smulas sönder eller är tygklädd.
• Ledarna eller dosan är missfärgade, eller det luktar bränt. Vid rök eller brand, ring 112.
• Du får stötar, pirr eller ser gnistor när du rör strömbrytare eller apparater.
• En trefasmaskin går åt fel håll, eller jordfelsbrytaren löser ut när något kopplas in.

El Jour 24 felsöker gamla installationer i hela Stockholm, dygnet runt. Är hela huset från tiden före 1970 kan en elbesiktning visa vad som behöver bytas och i vilken ordning.